paupptacktsfard

Woho, nu är det bara en månad kvar tills vi drar. Känns helt sjukt och sååå pirrigt! Gud vad tiden går snabbt, alldeles för snabbt nästan. Har bara 11 dagar kvar på jobbet, känns skönt men samtidigt väldigt sorgligt. Kommer saknar alla mina underbara arbetskollegor som har förgyllt mina dagar på jobbet och som alla är så unika och söta. Jag har aldrig tidigare träffat så många speciella och fantastiska människor på en och samma plats, usch det känns tråkigt att lämna dom.
Saknar min familj och mina vänner där hemma sjukt mycket just nu, väntar bara på att få komma hem och umgås med er i fler än 3-4 dagar som det har blivit det senaste året. Ni betyder mest för mig och det kommer vara otroligt jobbigt att vara borta från er i 183 (!!!!!!) dagar. Men vi får höras via datan och liknande, är medveten om att det från och till kommer vara otroligt jobbigt att vara borta så länge men att det också är så värt det pga allt underbar man får uppleva. Allt börjar verkligen komma ikapp mig nu. Ska jag verkligen vara ute på egen hand i 183 dagar? Förut har det känts så avlägset men nu börjar man sakta och säkert inse att jag drar snart. Men samtidigt så längtar jag så sjukt mycket. Alltid när folk frågar på jobbet och på andra ställen vad man ska göra nu så lyser jag upp som en sol och förklarar med sån stor entusiasm och med en sån stolthet om mitt äventyr.. Att jag har chansen att göra något så stort som att resa jorden runt och uppleva så mycket saker och träffa så mycket olika människor känns nästan overkligt. Kommer bli oförglömligt.

Nu ska jag sova, jobbar tidigt imorrn.
Puss och kram på er alla fina.